Soc&Kom

Denna avhandling analyserar Riikka Purras krisresponsstrategier i samband med den kris hon befann sig i sommaren 2023, då hennes tidigare invandrarkritiska bloggkommentarer uppmärksammades i media. Studien utgår från en etablerad kriskommunikationsteori utvecklad av W. Timothy Coombs och använder kvalitativ innehållsanalys samt retorisk analys som metod. Materialet som analyseras består av Riikka Purras kommunikation till allmänheten, både i skriftlig och muntlig form. Resultaten visar på en tydlig variation i krisresponsstrategierna beroende på intressenternas förväntningar. Studien identifierar också skillnader i strategival beroende på vilket medium hon använder för att bemöta kritiken. Trots vissa begränsningar och att resultaten inte är generaliserbara, bidrar studien med värdefulla insikter om politisk kriskommunikation och vilka typer av uttalanden som tolereras av ministrar i finländsk politik. Studien skapar en grund för vidare forskning om politisk kriskommunikation.

Mitt syfte med den här avhandlingen är att analysera och jämföra användningen av retoriska medel i rapporteringen om skolskjutningen i Vanda 2024 för olika målgrupper. För undersökningen jämförs Watt Nytt, ett nyhetsprogram med en målgrupp av barn, med TV-nytt, ett nyhetsprogram med en målgrupp av vuxna. Fokus ligger på hur nyheten framställs för barn jämfört med vuxna, samt hur Watt Nytts unga målgrupp tas i beaktande i rapporteringen. Det här gör jag för att undersöka hur mycket nyheter för barn skiljer sig från nyheter för vuxna och för att undersöka hur man berättar om en krisnyhet för barn jämfört med vuxna. Som bakgrund för undersökningen ligger tidigare forskning om barns reaktioner på tv-nyheter och medierat våld, hur tröststrategier används i nyheter för barn, vilken roll föräldrar har samt tidigare forskning på barnnyheter i Finland. Jag genomför studien med hjälp av retorisk analys och gestaltningsteori för att kartlägga användningen av ethos, logos och pathos i nyhetsprogrammen samt analysera hur nyheten framställs. Resultaten visar att Watt Nytt framställer skolskjutningen som en ovanlig händelse som man inte behöver vara rädd för att ska hända igen, främst med hjälp av ethos och tröststrategier. TV-nytt framställer skolskjutningen som en fruktansvärd händelse och betonar gärningsmannens unga ålder, främst med hjälp av pathos och logos. Resultaten kring användningen av tröststrategier i Watt Nytt stämmer överens med tidigare forskning om nyheter för barn, medan användningen av pathos i TV-nytt kan ses som avvikande från den traditionella, objektiva synen på journalistik. Skillnaderna i retoriken och hur nyheten framställs för de olika målgrupperna diskuteras i relation till tidigare forskning, med fokus på Watt Nytts rapportering för barn. Trots skillnaderna argumenterar jag för att nyheter för barn inte bör särskiljas som en egen genre, utan snarare ses som en subgenre till traditionella tv-nyheter. För vidare forskning kan man undersöka hur barn reagerar på målgruppsanpassad rapportering om en kris och på så sätt mäta effekten av de åtgärder som tas för att beakta målgruppen.

Tässä tutkimuksessa tarkastellaan, kuinka yhteiskunnalliset rakenteet vaikuttavat rikoksia tehneiden lastensuojelun asiakkaiden yhteiskunnalliseen asemaan. Lisäksi pohditaan, kuinka rakenteellinen sosiaalityö voisi edistää näiden lastensuojelun asiakkaiden tasa-arvoisempaa asemaa yhteiskunnassa. Tutkimus on kuvaileva kirjallisuuskatsaus. Tutkimusmateriaalina käytetään sosiaalityön tieteellistä kirjallisuutta sekä Terveyden ja hyvinvoinnin laitoksen ja Studieförbundet Näringsliv och Samhällen raportteja. Tutkielman teoreettinen viitekehys nojaa rakenteelliseen sosiaalityöhön. Analyysimenetelmänä käytetään laadullista sisällönanalyysia. Tutkimustulosten mukaan kapitalistinen yhteiskunta ylläpitää epätasa-arvoa rikoksia tehneiden lastensuojelun asiakkaiden ja muiden samanikäisten välillä. Keinoja, jotka pitävät yllä epätasa-arvoa, ovat muun muassa lainsäädäntö, julkisten varojen jakaminen sekä viranomaisten harkintavalta. Tutkimustulokset osoittavat, että rikoksia tehneiden lastensuojelun asiakkaiden tasa-arvoisempaa asemaa voidaan edistää sekä yksilöllisellä että yhteiskunnallisella tasolla siten, että hyödynnetään rakenteellista sosiaalityötä – erityisesti empowermentia ja rakenteellista oikeudenmukaisuustyötä.