Soc&Kom
Recent Submissions
-
(2025)Alkohol- och drogmissbruk är ett samhällsproblem i Finland. Det finns ett stigma kring missbruk, vilket är problematiskt på många sätt, bland annat eftersom det utgör ett hinder för att personer med missbruk söker hjälp för sina problem. I denna kandidatavhandling undersöks hur stigmat kring missbruk syns i upplevelser hos personer som själva har erfarenhet av missbruk. Utöver detta diskuteras empowerment som metod för att motverka stigma. Denna kandidatavhandling är en teoriinspirerad abduktiv litteraturöversikt med teorier om stigma och empowerment som teoretisk referensram. Litteraturmaterialet omfattar intervjustudier från Finland och Sverige i vilka deltagarna är personer med erfarenhet av alkohol- eller drogmissbruk. Materialet är analyserat med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att stigma syns på olika sätt i upplevelser av missbruk. Stigma framträder bland annat i hur personer med erfarenhet av missbruk pratar om sig själva, dvs. i uppfattningar av identitet och självbild. Stigma syns också i hur personer med erfarenhet av missbruk förhåller sig till andra personer, både andra personer med missbruk och andra personer som inte har erfarenhet av missbruk. Utöver det visar resultatet också på att en del av de intervjuade i materialet hade erfarenheter av att bli diskriminerade eller dåligt bemötta av personal inom sjukvården på grund av sitt missbruk, vilket visar hur det offentliga stigmat syns i upplevelser hos personer med erfarenhet av missbruk. En annan dimension som framträdde i resultatet är att många intervjuade i materialet upplevde maktlöshet och fördomsfullt bemötande inom missbruksvården. Flera intervjuade upplevde att deras önskemål inte beaktades i vården och att personalen inte tror på patienternas eller klienternas egna förmågor. Således diskuteras också nyttan av empowerment för att kunna svara på dessa behov inom missbruksvården, samt hur empowerment kan minska stigma på samhällelig nivå. För att kunna motarbeta stigma behövs mera forskning om missbruk med särskilt fokus på stigma.
-
(2025)I min kandidatavhandling undersöker jag äldre och minnessjuka äldres självbestämmanderätt utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv som utgår från gerontologiskt socialt arbete och rättsvetenskap. Syftet med min kandidatavhandling är att undersöka i vilka situationer och på vilket sätt socialarbetare har ansvar för att se till att äldre och minnessjuka äldres självbestämmanderätt uppfylls enligt den finländska lagstiftningen och i praktiken enligt välfärdsområdenas egna interna anvisningar för socialarbetare som jobbar inom det gerontologiska sociala arbetet. Studien är en flermetodologisk kvalitativ studie där jag med hjälp av rättsdogmatiken undersöker socialarbetarnas ansvar för äldres självbestämmanderätt ur ett rättsligt perspektiv och genom en materialnära kvalitativ innehållsanalys den praktiska tillämpningen utgående från välfärdsområdenas egna interna anvisningar. Resultaten granskas både ur ett rättsligt perspektiv och ur ett biopolitiskt perspektiv. Forskningens resultat visar att det finns stora skillnader i förekomsten av interna anvisningar välfärdsområdena emellan, samt i deras innehåll. Utifrån välfärdsområdenas anvisningar framkommer socialarbetarens ansvar för äldres självbestämmanderätt genom socialarbetarens arbetsuppgifter, vid inledande av klientrelationen och i själva klientarbetet, i samarbete med andra aktörer, samt i situationer där det skapas en konflikt mellan självbestämmanderätten och skyddsprincipen. Ur ett rättsligt perspektiv framkommer socialarbetarens ansvar för äldres självbestämmanderätt främst i samband med bedömningen av servicebehovet, uppgörande av klientplanen och vid anordnande av service och tjänster som klienten behöver, men även som en del av det tjänsterättsliga ansvaret i och med att de åtgärder som vidtas i tjänst bör vara lagenliga. Därtill förekommer socialarbetarens ansvar för äldres självbestämmanderätt som en del av informationsplikten som socialarbetare har. Socialarbetaren har även ett ansvar för att föra klientens förmån i de fall där klienten inte själv kan göra det och klienten saknar anhöriga eller en intressebevakare som för klientens förmån. Socialarbetarens ansvar för minnessjuka äldres självbestämmanderätt framkommer inte tydligt varken från lagstiftningen eller välfärdsområdenas egna anvisningar. För att stärka de äldres och speciellt minnessjuka äldres självbestämmanderätt behövs det lagstiftning som reglerar självbestämmanderätten och begränsningen av självbestämmanderätten och bättre tillkännedom om äldres rättigheter i det praktiska sociala arbetet.
-
(2025)Syftet med denna kandidatavhandling var att utreda hur man inom det skolsociala arbetet jobbar med HBTQI-elever, samt hurdana arbetssätt och metoder skolkuratorer kan använda för att skapa en trygg och inkluderande miljö i skolan för HBTQI-elever. Den ska därmed framställa hur skolkuratorer kan och bör arbeta för att skapa goda och trygga omständigheter som stödjer HBTQI-eleverna, och utreda hurdant arbete som görs och kan göras för att motverka förtryck och mobbning i koppling till bland annat homofobi och transfobi i skolmiljön. Avhandlingen har genomförts som en kvalitativ intervjustudie, och som intervjupersoner fungerade fyra stycken skolkuratorer som alla är verksamma vid olika skolor på grundskolenivå. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in på diktafon, varefter de överfördes till skritfligt format genom transkribering. Materialet som producerades genom transkriptionen katalogiserades, och analyserades med hjälp av teoristyrd abduktiv innehållsanalys som analysmetod. Som teoretisk referensram för arbetet och analysen har fungerat queerteori samt teorier kring inkluderande praktik vad gäller HBTQI-personer. Dessa teoretiska perspektiv har lagt ett normkritiskt sätt att granska samhälleliga strukturer som grund för avhandlingen. Resultaten visar att skolkuratorerna genom sitt arbete har möjligheten att jobba för att skapa en trygg och inkluderande miljö för HBTQI-eleverna på ett flertal olika sätt. Dessa är genom allmänt arbete kring regnbågsteman i skolan, genom att beakta jämlikhet och inkludering, genom bemötandet i individuella stödsamtal och genom att fungera som kommunikationslänk mellan elever och andra vuxna. Det visar sig att det förr ordnats aktiviteter och workshops på skolorna för att behandla regnbågsteman, men att kuratorerna inte ser ett behov av sådana just nu då denna problematik inte anses vara lika aktuell mera. Kuratorerna förhåller sig öppet till och ger utrymme för alla olika slags identiteter i sina stödsamtal, men det visar sig också att alla kuratorer uttrycker ett behov av mer kunskap om HBTQI-frågor, och därtill beskriver användningen av ett inkluderande språk som ett utvecklingsbehov.
-
(2025)Barnets rätt att bli hörd utgör en av de fyra grundläggande principer i FN:s konvention om barnets rättigheter. Syftet med denna avhandling är att genom den rättsdogmatiska metoden skapa förståelse för skillnaderna i barnets rätt att bli hörd i asylsamtalet beroende på om hen söker asyl själv eller tillsammans med sina vårdnadshavare. Forskningsfrågan blir därmed: Har asylsökande barn olika utgångspunkter i att bli hörda under asylsamtalet, beroende på om de söker asyl tillsammans med sina vårdnadshavare eller som ensamkommande barn? Resultaten visar att varken ensamkommande barn eller barn som söker om asyl tillsammans med sina vårdnadshavare kan utöva sin fullständiga rätt att bli hörd under asylsamtalet. Ensamkommande barn hörs, men bristande stöd och otydliga anvisningar begränsar deras faktiska delaktighet. Å andra sidan hörs ofta inte barn som söker om asyl tillsammans med sina vårdnadshavare alls. Deras rätt att bli hörd är begränsad till följd av en rutinmässig tillämpning av åldersgränser och praxis som inte beaktar individuell mognad.
-
(2025)Inom europeisk migrationsrätt utgör principen om barnets bästa samt familjeåterförening en central del. Syftet med denna kandidatavhandling är att genom den rättsdogmatiska metoden analysera samt belysa den rättsliga problematiken kring bestämmelser om familjeåterförening och dess koppling till barnets bästa i europeiska asylärenden. Frågeställningen är därmed; på vilket sätt tas barnets bästa i beaktande vid den rättsliga principen om familjeåterförening i europeiska asylärenden? Resultaten tyder på att barnets bästa inte tolkats systematiskt i europadomstolens rättspraxis eller inom det finländska domstolsväsendet. Barnets bästa har inte getts den vikt som lagstadgats inom barnkonventionen, alltså kan slutsatsen dras att dessa instanser inte bedömer barnets bästa i enlighet med barnkonventionens krav. Slutligen framgår det att ändringar både inom nationell lagstiftning och internationella avtal är nödvändiga för säkerställandet av en konsekvent bedömning av barnets bästa vid förverkligandet av familjeåterförening. I nuläget förverkligas inte barnets bästa i allt för många fall, vilket riskerar långsiktiga negativa konsekvenser både samhället och de kommande generationerna.