Browsing by Subject "Relationskompetens"

Mål. Syftet med avhandlingen är att beskriva, analysera och tolka vad klasslärarens relationskompetens är och belysa hur kompetensen bidrar till ett gott klassrumsledarskap. Min hypotes är att en lärare med god relationskompetens och som kan tillämpa dessa verktyg i klassrumsledarskapet skapar en god lärmiljö för alla elever i klassen. Studiens bakgrund ligger i Vygotskijs sociokulturella teori om lärande, klassrumsledarskap, relationell pedagogik och Aspelins ”Relational Competence Model”. Tidigare forskning har visat ett samband mellan lärare-elev-relationer och elevers engagemang samt prestationer i skolan. Metoder. Avhandlingen är uppbyggd som en beskrivande litteraturstudie, med en integrerad infallsvinkel för att beskriva ämnet ur en bred synvinkel. I studien har åtta (8) artiklar valts ut med hjälp av specifika sökord och dessa har analyserats genom att skapa en sammanställning för att jämföra likheter och skillnader i svaren på forskningsfrågorna. Resultat och slutsatser. Resultaten visade på att lärare kan ha en förståelse för vad relationskompetens är men ändå inte agera praktiskt därefter i klassrummet. Resultaten visade också på att professionell utveckling i relationskompetens höjde lärarnas upplevda självförmåga i att hantera klassen och resulterade i mera positivt bemötande mot eleverna. Lärarna upplevde även det som fungerande att få feedback av en mentor på sitt agerande i klassrummet. Slutsatsen är att Aspelins ”Relational Competence Model” är beskrivande för hur läraren arbetar med relationer och ledarskap för att skapa trygga klassrum. Genom att ge förstärkande feedback och genom att vara responsiv i sin kommunikation kan läraren motverka utagerande beteenden hos eleverna. Professionell utveckling inom relationskompetens och klassrumsledarskap kan skapa mer elevcentrerade värderingar hos klasslärare.