Browsing by Subject "medieetik"

I denna avhandling utforskas stilistiken i genrerna true crime, kriminaljournalistik och grävande journalistik och de etiska utmaningarna som ofta framträder i dem. Detta görs genom att analysera de stilistiska valen som är typiska för genrerna och genom att utföra en kvalitativ innehållsanalys av Svenska Yles true crime-podcast Finlandssvenska krimpodden. Kriminaljournalistik och grävande journalistik utforskas på grund av att de delar en hel del stilistiska likheter med true crime-genren och på grund av att true crime-innehåll kan likna journalistik. Avhandlingens resultat tyder på att brottsskildrande journalistiska inslag och true crime använder dramatik och ett skönlitterärt språk som metoder för att skapa spänning. Det finns också en betoning på att journalisten ska göra undersökningen själv och att ämnet ska vara av samhällelig vikt. Stilen är ofta deskriptiv och detaljerad. I true crime är det typiskt att berättelsen endast berättas ur ett perspektiv och att alla synvinklar av fallet inte presenteras. De etiska utmaningarna som kommer fram i avhandlingen är bland annat användning av dramatik på ett manipulerande sätt, överrepresentation av grova brott och bristfällig transparens inför publiken. True crime-innehåll kan också påverka rättsprocesser och även publikens uppfattning om brottsfallet. Etiska utmaningar i Finlandssvenska krimpodden är bland annat att skillnaden mellan dramatisering och fakta förmedlas på ett otydligt sätt, produktens transparens angående källorna är bristfällig och representationen av inblandande personer är ensidig. True crime-innehåll kan påverka publikens perception av sanning om händelser som involverar riktiga personer och offer för brott. Resultaten tyder på att transparensen i Finlandssvenska krimpodden kunde vara bättre än den är nu.

Målet med denna avhandling var att kartlägga skillnader i lagstiftning och journalistkårens etiska regler om källskydd mellan Finland och Sverige. För att kartlägga skillnaderna jämförde jag svensk och finsk källskyddslagstiftning, journalistkårens egna etiska regler i de båda länderna och fyra mediebolags källskyddsregler. På ett mera allmänt plan diskuterar jag i avhandlingen källskyddslagstiftningens historia, journalistiska källor, anonyma källor och behov av källskydd samt källskyddets för- och nackdelar utgående från tidigare forskning. Min jämförelse visar att svensk lagstiftning är striktare, mera omfattande och tydligare angående källskydd än den finska lagstiftningen. Enligt svensk lag är källskyddet journalistens skyldighet. Brott mot källskydd kan leda till fängelsestraff för journalisten. I Finland är källskydd journalistens lagstadgade rättighet, men finska journalister är inte skyldiga att ge källskydd. I Finland är det inte straffbart för journalister att bryta källskyddet. Jämförelsen av branschens etiska regler visar också en klar skillnad. Den svenska journalistkårens publicitetsregler och yrkesetiska regler omnämner överhuvudtaget inte källskydd. De finska journalistreglerna har däremot ända sedan de publicerades för första gången 1968 poängterat skyddet av nyhetskällor. Min tolkning är att den svenska lagstiftningen definierar och reglerar källskydd så strikt och tydligt att det inte finns behov för branschregler om källskydd. Samtidigt orsakar den finska lagstiftningens svagare källskydd, som lämnar större utrymme för tolkningar, ett större behov inom journalistkåren att själv reglera hur och när källskydd ska användas.